Trött på stan

Ibland blir jag ärligt talat lite trött på Göteborg.

Vi vet att politiker av alla de slag är ifrån sig i sin iver att införa trängselavgifter för att finansiera grandiosa infrastrukturprojekt. Vi vet också att det normalt sett, även om den inte nämnts ofta i Göteborg, förekommer en miljöaspekt: att fler ska ställa bilen hemma och utnyttja kollektivtrafiken. Problemet här är att denna Västlänk, som så mycket annat i Göteborg, blir dyrare än lovat, nu senast fyra miljarder, så man måste så klart höja trängselavgifterna. Vem kunde tro att tricket med det lägsta anbudet som sedan råkar ut för oförutsedda höjda kostnader fortfarande fungerar? Kan någon säga Hallandsåsen?
Men vi vill naturligtvis egentligen ha fler som åker kollektivt för att rädda miljön. Fast då får vi ju inte in tillräckligt med pengar, så då får vi som slutat köra bil också betala, antagligen.

Västtrafik vill gärna att vi åker kollektivt, för maximal nytta av det nya betalsystemet som kostat en halv miljard och som ingen förstår sig på. Västtrafiks ordförandes största bekymmer med det är att han underskattat medborgarnas dumhet, och han var storsint nog att be om ursäkt för detta. Dagen efter denna uppvisning i ödmjukhet av samhällets tjänare meddelades att antalet kontrollanter i lokaltrafiken ska fördubblas.
I höjd med detta avfärdades också ett politiskt förslag om frivillig betalning under en inlärningsperiod som trams eftersom Västtrafik då inte skulle in få in några pengar över huvud taget. Med andra ord anser Västtrafiks ordförande inte bara att medborgarna är dumma, vi har dessutom ingen heder i kroppen. Inte en enda skulle betala. Men lite kompensation fick vi allt när det visades stort engagemang för en viktig tjänst som borde införas – att ha tillgång till allmänna cyklar vid stationerna!

Ett inslag i GP fick mig faktiskt mållös på riktigt, att de 21 stadsdelsnämndscheferna i Göteborg tjänar mellan 64 och 85 tusen kronor vardera. I månaden. 85 lock. Jag tänker spontant att det är en sagolik tur att vi numera bara behöver hälften så många stadsdelsnämnder, men drabbas ändå av insikten att jag saknar förmåga att bearbeta den här informationen fullt ut och önskar att jag aldrig fått veta den, som då jag fick veta att morbror var jultomte och var pizzaskinka kommer ifrån.

Så allt detta inträffar i Sveriges andra största stad, där enligt alla vittnesuppgifter barnomsorgen snart lika gärna kan drivas av Shurgard och bibliotek, skolor och sjukhus måste be om ursäkt för att man bedriver sin ändamålsenliga verksamhet, och jag måste därför fråga mig om detta verkligen är en hälsosam miljö att vistas i?