Ibland överbryggar verkligheten konsten och...något annat. Jag råkade nämna hemmavid igår kväll att konstvärlden får mig att känna mig som om jag var en motvillig och lite besvärad åskådare till Kejsarens nya kläder. Så fort ett modernt konstverk är på tapeten förväntar jag mig därför att det efter en artigt lång begrundande tystnad dyker upp en halvberusad skåning och säger ”Näe, nau skaämtaur nei allt! Di haer e ente po rektett!” och församlingen skrattar och får sluta se ut som om man tar detta på allvar.
Detta var angående den gyllene modellen av Auschwitz och aktualiserades åter morgonen efter med konstprofessorn i Alingsås som sitter naken i en låda och läser; och det slog mig att en person utan kläder inte är mer än just det: en person utan kläder.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar